Denna publicering lämnas in under:

Hemsida höjdpunkter,
Intervjuer såväl som kolumner

Beau Smith-King of the Frozen Sea

av älskade Smith

När han växte upp som barn var två av mina föredragna mainstream, Marvel/DC Comic Superheroes undermararen såväl som Aquaman. Det var favoriter av olika skäl. Mitt hushåll tillbringade varje sommartid på stranden i North Carolina. Jag drömde om att en dag surfa i Stilla havet som stranden unga pojkar alltid sjöng om (jag fick inspektera det på 90 -talet). Jag upptäckte det intressant att både Namor McKenzie såväl som Arthur Curry var “hybrider” eller “mutanter”, ditt val. Liksom en riptid drog jag mig alltid till havet. Det var kärnan i att gilla dessa två karaktärer.

Jag gillade att de inte hade masker. Under silveråldern, när jag växte upp och läste serietidningar, använde praktiskt taget alla karaktärer en mask. Jag tänkte alltid att dessa två män var svåra att se, ”Glöm det. Jag är den jag är … erbjudande med det eller med näven. ” Jag gillade det.

Aquaman i mitt huvud.

Aquaman såväl som undermarineren såg annorlunda ut från varandra. Namor hade det svarta håret såväl som mörkt utseende, där Arthur var stor, blond och verkade som en livräddare. Jag trodde att de publicerades av olika företag, som verkligen passade.

Jag var aldrig galen på att någon av dem kunde prata med eller hantera havslivet. Som barn trodde jag att de borde ta mycket mer av en Tarzan -väg om du kommer att bli kung av djungeln, du borde behöva kämpa för det. Behandla en haj som ett lejon, äta eller slå den, innan den äter eller slår dig. Var kungen av havet, inte bara försäkring.

Undermariner i mitt huvud.

På tal om Kings of the Sea, en sak som jag aldrig gillade med någon karaktär var Atlantis. Atlantis var ingenting emellertid ett ankare för båda dessa karaktärer. Jag kände exakt samma om Asgard med Thor. Det drar bara ner dig. Alla de togas som alla använde hjälpte inte heller.

Varje problem som hanterade Namor eller Arthur att vara i Atlantis var ett drag för mig. Det var som att se ett dåligt Shakespearean -spel under vattnet. Alla “dig såväl som du” lingo lämnade mig kylig såväl som uttråkad. Atlantis var en förlorad stad av en anledning. Det borde stanna så. Aquaman såväl som undermarineren var mycket mer fascinerande över vatten än nedan. De var den ursprungliga fisken ur vattenhistorier.

Jag gillade metoden Aquaman träffade med ytvärlden. I vissa fall tog Marvel Namors hat mot ytvärlden också långt. Det är okej om han inte räknar med det 100%, men liksom mycket raseri gjorde honom också en anteckning. Jag tänkte alltid att Namor var smartare, liksom det var en av hans krafter i hans kapacitetsdrick. Jag tänkte att Namor verkligen förstod historien om såväl under vattnet som jordens toppsida. Det kom användbart under andra världskriget, varför inte nu?

Namor och Betty ut för en rolig tid.

Aquaman var en standupman när det gällde romantik. Han såväl som Mera har alltid varit ett riktigt äktenskap och partners. Jag gillar det. Namor, med historien, var en rake, en playboy. Han gillade det han såg så bra som han gick efter det. Fråga vidta rättsliga åtgärder mot såväl som Reed Richards. På 50 -talet var Namor inte bara en utmärkt byrå när han var på ytan, men han träffade alltid olika kvinnor … och förstod exakt hur man skulle behandla dem … med respekt. På 1950-talet var en extremt stor berättelsetid för undermarineren. Du borde inspektera dem. Betala ränta till detaljerna och glädjen mer än berättelserna.

Arthur Curry såväl som Mera.

Aquaman var mycket mer en hushållsman såväl som han fick det att fungera. Med Mera hade han en partner som var en stark både intellekt och kapacitet som han. I själva verket, om du checkade ut med äldre problem kommer du att upptäcka att hon på samma sätt var en mycket bättre chaufför av olika undervattensbilar än Artie.

Jag gillade det när John Byrne komponerade Namor. Jag gillade att han hade honom som något av en tycoon/affärskille på ytan. Det var meningsfullt. Det passade. Det var uppfriskande.

Jag har aldrig brytt mig mycket om den svarta S&M ser kostym såväl som långt hår som Namor har skjutits in från sent. Det är bara Marvel som träffar sig själva genom att försöka få honom att se “cool såväl som relevant” för alla typer av “barn” som de kanske tror är att läsa serier. Fel. DC Comics sitter fast mellan att försöka imitera den nuvarande filmen Aquaman och på samma sätt försöka ses som ett stort barn. Mitt förslag, ta svårigheten att få det ursprungliga utseendet att fungera. Det här är två karaktärer som skulle spotta på att vara slavar till mode.

Invaderarna som ritades av John Byrne.

Jag har alltid gillade den kärnvänskap som Namor har haft med sina partners i inkräktarna såväl som i viss utsträckning försvararna. För mig är Captain America, Bucky Barnes, såväl som den ursprungliga facklan, Namors finaste vänner. Jag kollade alltid så bra somSåg Namor såväl som Buckys anslutning som brorson såväl som “dålig” farbror. Om minnet tjänar mig rätt, tror jag att det var Namor, inte Steve Rogers, som lärde Bucky, som ungdom, exakt hur man kör/flyger icke-statliga problemfordon. Det uppstod de senaste åren i ett problem med inkräktarna … eller Captain America, skriven av potentiellt Ed Brubaker. Mitt minne är skissartat.

Då har vi övergången till vem som skulle vinna i en kamp mellan de två kungarna i havet. Det har aldrig riktigt tagits upp … Kinda som vem skulle vinna mellan Yeti och Bigfoot? (En film som vi alla vill se)

Personligen vill jag inte se dem docka det … varför? Eftersom jag inte tror att det finns någon som jag skulle räkna med för att göra det bäst och utan kliché. Så jag skulle hellre inte se det alls.

Kalla det föreställning, men jag ringer det som för karaktärerna. Jag skulle vilja se dem verkligen vara klokt för att lägga havets torvkrig åt sidan, binda mot en typisk fiende, inte ytvärlden, liksom att visa alla exakt hur du arbetar som ett lag, som Warrior Kings försvarar en hel planet. Jag kommer inte att säga mer, eftersom i mitt galna huvud kan min möjlighet komma en dag såväl som att jag inte tillhandahåller något gratis. Chanserna för att det händer är extremt smala, men som Namor såväl som Arthur, jag går inte tillbaka så bra som jag inte ger upp.

Jag ville bara dela mina tankar om dessa två underverk samt DC -serier som jag känner att jag aldrig har använts för deras totala potential. Förutom som alltid är det bara min åsikt.

Simande din,

Beau Smith

Den flygande knytnäven

Följ mig på Twitter -annons Instagram på @BeausMithranch